Långbänken

ÄNTLIGEN äntligen äntligen är takarbetet klart för i år! Projektet som har dragits i världens alla långbänkar, skolbänkar, kyrkbänkar och parkbänkar tillsammans. Det känns så innerligt jävla skönt.
DSC_0173

Mycket som kan jävlas har såklart jävlats, Köpte läkt som var rutten, tegelpannor som var för små, tydligen jäkligt stor skillnad från panna till panna även fast dom ser likadana ut, papp som spruckit och tårar som fälts. Men nu så sitter det där. Inte utan hjälp såklart så tack! Hemskt mycket tack till alla som hjälpt mig med detta på alla sätt. Familj, släkt och vänner, ni är bäst!
Tills nästa år är det bara lite justeringar, nock och skorsten kvar. Bara bara tänker ni kanske, men det känns verkligen som bara efter allt slit med detta tak två somrar i rad. Jag blev ju inte klar med allt i år som jag tänkt men ibland får man nog bara se sig besegrad och hellre ta ledigt och samla energi. Bättre det än att jobba fram till jul och spika tills fingrarna fryser av.
Resten av dagen har jag städat på gården och gått på promenad med Valle.

DSC_0222

Han sprang efter mig och jamade som om han ville att jag skulle vänta på honom, inte kan jag säga nej till det.

DSC_0212

Vi gick ner till badplatsen och satt en stund. Jag tror inte att Valle har varit där förut för han markerade på precis allt han såg, utom på mig då. Jag tror han tyckte det var ganska mysigt att hänga med och slippa Kirro en stund. Kirro har ingen som helst känsla för när det är läge eller inte att tränga sig på om man säger så.

DSC_0231

Vad jag ska ta mig för om dagarna nu vet jag inte riktigt, men det visar sig nog.

En arkeologisk utgrävning 2

Bagarstugan bjuder på fynd även i år. Förra året höll jag på att krafsa bland spånet i kattvindarna, det kan ni läsa om här. I år krafsar jag nån helt annanstans, lite mer målinriktat. När vi höll på att lyfta upp stugan i somras behövde vi gräva en del för att komma åt bättre och då, då jävlar kom det fram grejer, nämligen massvis av porslinsskärvor. Porslinsälskare som jag är var jag ju tvungen att samla ihop allt. Sedan blev det lite av en besatthet att krafsa fram mer. När jag fick besök av en kompis från Karlstad till exempel, ja vad skulle kunna vara en bättre aktivitet då än att leka utgrävning och kråla runt under en bagarstuga och leta efter porslinsbitar?

DSC_0608
DSC_0120

DSC_0118DSC_0117
Nu har jag det jag gör i vinter. Det vore ändå roligt att kunna limma ihop något fat eller en kopp som kan få bo i bagarstugan sen.
I övrigt har det dykt upp lite andra fynd också. Dock ovan jord.

DSC_0894DSC_0863

Efter att ha hittat bagarstugan i en gammal bok om Ångermanlands alla gods och gårdar har det visat sig att hela bagarstugan i sig själv är ett arkeologiskt fynd.

DSC_0157

Up in smoke

Renoveringen av bagarstugan går sakta men säkert framåt. Pappen börjar komma på plats och jag kan skymta slutet på det hela. Men lite jobb blir det även nästa år även om jag hade hoppats på att få klart utsidan i år. Det är väl så med renoveringar över lag, att de ofta dyker upp mer jobb än man tänkt sådär lite eftersom.
Jag hade hoppats på att kunna testa att elda i bakugnen i år men riktigt så blev det inte. Istället fick hela skorstenen gå upp i rök så att säga.

DSC_1026ny (17)DSC_1017

Vi, jag och min far, hade tänkt att det kanske skulle gå att bara mura på ny puts på den gamla skorstenen och sedan plåta in den. Men efter att ha tagit bort den gamla putsen insåg vi att det inte skulle gå.

Det fanns inte mycket att göra åt den stackarn som mest var ett poröst rangligt fras utan nån stadga alls. Kransen längst upp på skorstenen som E.T en gång i tiden murat eller gjutit dit var där emot en historia för sig. Det kändes som att den vägde ett ton och vi hade ingen aning om hur vi skulle få ner den. Den var alldeles för tung för att lyfta ner även fast vi delat den i fyra delar och skorstenen började ge vika mer och mer. Efter några lätta knackningar på kransen insåg vi att det här går inte att stoppa. Det var med en lätt skräckslagen känsla som hela skiten började röra på sig. Först ramlade en bit in på innertaket och det lät som att allt skulle brakar ihop. Sedan kom resten farande av sig själv och det gick inte att stoppa på något vis. Med några rejäla dunsar åkte alltihop iväg ner för taket, tog med sig lite av räcket till ställningen och rispade upp lite av pappen.
Sedan stod vi där och glodde ett tag som två fån och inte riktigt kunde förstå att det inte blev mer skada.

DSC_1026ny (31)DSC_1026ny (12)
DSC_1026ny (20)

När pulsen lagt sig gick det lättare. Resten av skorstenen var bara till att plocka isär med händerna. Nästa år ska det muras en ny fin en i tegel utan plåt runtomkring. Det är finast så tycker jag.

Småfixardagar

Dagarna inemellan där man fixar med lite allt möjligt småjox som kommer i kläm när det finns stora jox som kräver majoriteten av ens vakna tid. Såna där bra dagar då man i godan ro oljar in en dörr, man klipper ner en buske, man rensar lite ogräs på grusuppfarten.

DSC_0956
Man tar hand om ett trädgårdsland som håller på att sprängas då allt tycks ha växt klart exakt samtidigt, man målar över nått skruvhål och man plockar bär både här och där.

Man kokar rödbetor, man sågar till en planka, man gräver ett dike,  man snidar plats för ett gångjärn.

DSC_0969

Men framför allt kliar man en och annan katt.

DSC_0864

Bagarstugeuppdatering

Bagarstugan är även denna sommar högst aktuell i mitt liv även om jag inte uppdaterat något om den sedan ifjol. Här kommer en genomgång på vad jag pysslat med hittills.

DSC_0193

Den ser ju himlarns tragisk ut men sakta men säkert är den på väg tillbaka till sin forna glans. Först och främst har pappa och jag lyft upp ena hörnet som hängde och gjorde hela stugan sned.

DSC_0200

Galet ändå vad två pyttesmå domkrafter klarar av.

Sedan har jag skrapar och målat, skrapat och målat. Slutresultatet får ni se när allt är klart, för jag tänker bli klar med utsidan i år, så är det bara.

DSC_0077

Jag tänker mig på något vis att huset lever och tänker och föreställer mig därför att det här med att får gammal färg bortborstad måste va som att bli kliad på ryggen, alltså väldigt skönt för huset och att huset därför tycker om mig. Bor man in en by med väldigt få invånare och inte har fullt med folk omkring sig får man ju skaffa låtsaskompisar lite här och var istället.

En annan lite kompis som brukar vara med uppe på ställningen är min lilla Kirro, En bra kollega att ta en paus med.

Vindskivor har sågats till och målats, fönsterfoder har sågats till och målats, fönster har plockats ner och målats. Ja ni fattar, det är fullt upp med allt på samma gång. Jag försöker göra så mycket som möjligt själv i år när jag liks vet hur det ska gå till, men tar hjälp med tunga och bängliga saker vid tillfälle.

DSC_0854

Ett stackars spåntak som gjort sitt. Tycker det känns sorgligt att riva ner det även i år men det är så det måste bli. Hade jag varit bagarstugan hade jag nog ändå tyckt det var ganska skönt att få bli av med all mossa och frasigt spån och få lufta ”hårbotten” lite.

Så var det till att kånkar tegelpannor igen. Men nu har jag faktiskt knipsat av och burit ner min sista panna. Igår rev jag klart det sista, inte ett spån, inte en spik finns kvar där uppe.

DSC_0939

Första etappen är avklarad. Nu blir det en lite paus innan allt ska börja sättas tillbaka igen.

DSC_0888

En arkeologisk utgrävning

I gamla hus hittar man ofta gömda saker från förr. Saker som folk stoppat in mellan brädor och timmer som isolering men även som för att lämna ett spår av sig själva och sin tid. Under tiden jag har grejat med bagarstugans tak har jag hittat och samlat ihop en del fina fynd. I mellanrummen mellan taket och väggarna, mellanrummet kallar jag för kattvindar men det kanske heter någon annat egentligen, har jag grävt ut gammalt spån och under det hittat tidningar och gamla tapeter.

DSC_0706

Ett och annat litet getingbo får man räkna med också. För någon som läst arkeologi är det väldigt kul när det börjar dyka upp små fragment av tidningar bland allt gammalt spån. Det var nästan så att jag plockade fram en pensel och fick för mig att jag var i Pompeji där ett tag.

DSC_0631
Jag vet ju inte om dessa gamla tapeter suttit på väggarna någon gång men dom fungerar helt klart som inspiration tills dess att jag ska ta tag i insidan av stugan.


DSC_0492
Jag har en hel hink med såna här småbitar, ett omöjligt pussel att lägga men jag tänkte rama in dom och tapeterna och sätta upp nånstans i stugan.

DSC_0479
1933 fick Svenska herrlandslaget stryk av Danmark. ”Danskarna äro inte lätta att tas med i fotboll”, tur att tiderna förändras.

DSC_0489
Det äldsta tidningsurklippet jag hittat är från 1885 i tidningen Wedobladet. Det satt under spåntaket och det är så gammal jag tror att bagarstugan är. Det är lite galet att tänka att det suttit där i alla år, ända sedan spånet lades dit, och nu har jag rivit det. Lite ont i magen får jag ju av att ha rivit bort det men vad ska en göra när det taket läcker och stugan riskerar att bli förstörd. Detta urklipp ska också ramas in och få en hedersplats i stugan som kompensation.

Sista rycket

De senaste veckorna har all ledig tid, med några undantag, lagts på att få upp pannorna på taket och nu är det klart! Jag borde ha en fest för mig själv känner jag efter allt detta slit. Ungefär 700 takpannor har jag släpat upp på taket igen. Det är inte utan att man blir lite stolt och stark i armarna efter det. Pappa var här och spikade upp plåt över nocken som får ligga under vintern tills andra sidan av taket skall rivas ner och allt börjar om igen, nästa år.

DSC_0294

Ställningen plockas ner och jag tänker inte göra ett skit ett tag framöver. Bara gona.

DSC_0329DSC_0371

Alla löv, utom tre, har blåst bort och det är nog nu jag tycker hösten är som finast. När allt är grått och kalt. Jag är inte så mycket för färgglatt. Det är samma på våren när alla blommor slår ut. När den första färgexplosionen lagt sig, då är det fint.

DSC_0359DSC_0356

Frosten har legat ett tag nu och idag kom snön. Jag blir så sugen på att ta fram skidorna men av erfarenhet vet jag ju den första snön är lite lurig och lär försvinna, men det vore kul om den stannade.

DSC_0392