Ödehusjakten

DSC_0352 (2)

En bra söndagsaktivitet här ute på vischan är att gå på ödehusjakt. Det är inte ovanligt att man ser en del ödehus när man är ute på en bilpromenad längs grusvägarna och ibland måste man bara stanna för att ta sig en närmare titt.

DSC_0328 (2)DSC_0329 (2)
Jag tycker det är spännande att går runt på en gård där ingen bott på en evighet och kika runt bland husen och ibland speja in genom ett fönster. Det läskiga vore ju om någon skulle speja tillbaka på en inifrån, men den här gången var det helt öde.

Det är som kul att går runt och tänka på hur fint det en gång måste ha varit och undra vilka som kan ha bott där och så vidare. Varför lämnar man ett sånt här ställe åt sitt öde? Just den här gården kan jag tänka mig att den en gång i tiden har varit jättefin med en stor lada, djur, lägder och en lite bäck som rann igenom tomten. Kanske till och med nått litet barn som på vintrarna lekt med den här fina kälken.

DSC_0355 (2)

Nästa stopp på ödehusjakten blev till ett litet hus längre in i byn. Ett hus där murstocken har rasat på insidan, men bland all sten ligger en liten kaffepanna och i ena hörnet står ett litet bord som någon förmodligen en gång i tiden suttit och fikat vid.

DSC_0357 (2)
DSC_0359 (2)

I den andra delen av huset ligger mest en massa bråte. Det är alltid kul att se vad som lämnats kvar på såna här ställen. Inte för att man enligt mig ska gå in eller ta med sig något från ett ödehus, men står en dörr öppen kan man ju alltid kika in, det gör jag iallafall.

DSC_0378 (2)

Detta var nog sista ödehusjakten för i år då snön sakta men säkert börja komma, och för att det inte är så mycket kvar av 2019 såklart. Men om två veckor kanske jag är på’t igen.

En arkeologisk utgrävning 2

Bagarstugan bjuder på fynd även i år. Förra året höll jag på att krafsa bland spånet i kattvindarna, det kan ni läsa om här. I år krafsar jag nån helt annanstans, lite mer målinriktat. När vi höll på att lyfta upp stugan i somras behövde vi gräva en del för att komma åt bättre och då, då jävlar kom det fram grejer, nämligen massvis av porslinsskärvor. Porslinsälskare som jag är var jag ju tvungen att samla ihop allt. Sedan blev det lite av en besatthet att krafsa fram mer. När jag fick besök av en kompis från Karlstad till exempel, ja vad skulle kunna vara en bättre aktivitet då än att leka utgrävning och kråla runt under en bagarstuga och leta efter porslinsbitar?

DSC_0608
DSC_0120

DSC_0118DSC_0117
Nu har jag det jag gör i vinter. Det vore ändå roligt att kunna limma ihop något fat eller en kopp som kan få bo i bagarstugan sen.
I övrigt har det dykt upp lite andra fynd också. Dock ovan jord.

DSC_0894DSC_0863

Efter att ha hittat bagarstugan i en gammal bok om Ångermanlands alla gods och gårdar har det visat sig att hela bagarstugan i sig själv är ett arkeologiskt fynd.

DSC_0157

Up in smoke

Renoveringen av bagarstugan går sakta men säkert framåt. Pappen börjar komma på plats och jag kan skymta slutet på det hela. Men lite jobb blir det även nästa år även om jag hade hoppats på att få klart utsidan i år. Det är väl så med renoveringar över lag, att de ofta dyker upp mer jobb än man tänkt sådär lite eftersom.
Jag hade hoppats på att kunna testa att elda i bakugnen i år men riktigt så blev det inte. Istället fick hela skorstenen gå upp i rök så att säga.

DSC_1026ny (17)DSC_1017

Vi, jag och min far, hade tänkt att det kanske skulle gå att bara mura på ny puts på den gamla skorstenen och sedan plåta in den. Men efter att ha tagit bort den gamla putsen insåg vi att det inte skulle gå.

Det fanns inte mycket att göra åt den stackarn som mest var ett poröst rangligt fras utan nån stadga alls. Kransen längst upp på skorstenen som E.T en gång i tiden murat eller gjutit dit var där emot en historia för sig. Det kändes som att den vägde ett ton och vi hade ingen aning om hur vi skulle få ner den. Den var alldeles för tung för att lyfta ner även fast vi delat den i fyra delar och skorstenen började ge vika mer och mer. Efter några lätta knackningar på kransen insåg vi att det här går inte att stoppa. Det var med en lätt skräckslagen känsla som hela skiten började röra på sig. Först ramlade en bit in på innertaket och det lät som att allt skulle brakar ihop. Sedan kom resten farande av sig själv och det gick inte att stoppa på något vis. Med några rejäla dunsar åkte alltihop iväg ner för taket, tog med sig lite av räcket till ställningen och rispade upp lite av pappen.
Sedan stod vi där och glodde ett tag som två fån och inte riktigt kunde förstå att det inte blev mer skada.

DSC_1026ny (31)DSC_1026ny (12)
DSC_1026ny (20)

När pulsen lagt sig gick det lättare. Resten av skorstenen var bara till att plocka isär med händerna. Nästa år ska det muras en ny fin en i tegel utan plåt runtomkring. Det är finast så tycker jag.

Småfixardagar

Dagarna inemellan där man fixar med lite allt möjligt småjox som kommer i kläm när det finns stora jox som kräver majoriteten av ens vakna tid. Såna där bra dagar då man i godan ro oljar in en dörr, man klipper ner en buske, man rensar lite ogräs på grusuppfarten.

DSC_0956
Man tar hand om ett trädgårdsland som håller på att sprängas då allt tycks ha växt klart exakt samtidigt, man målar över nått skruvhål och man plockar bär både här och där.

Man kokar rödbetor, man sågar till en planka, man gräver ett dike,  man snidar plats för ett gångjärn.

DSC_0969

Men framför allt kliar man en och annan katt.

DSC_0864

Countryside exploring

Yes jag har varit ut på lite mer spejande på gamla byggnader. Inte speciellt urbant den här gången utan istället till en liten ödegård i byn. Min faster Maria sov över hos mig så vi gjorde slag i saken. Jag vågar inte riktigt gå och titta på ödehus ensam så det var bra att hon var med.


DSC_0168

Två bostadshus, en lada och ett häbbre finns på den här ödegården men vi kikade mest på bostadshusen.

I det här gamla timrade huset, som till hälften rasat in, har någon haft ett snickeri i det som ser ut att ha varit ett gammalt kök.

En gammal fin kamin, en blå liten köksbänk och en porslinsburk för kanel som lämnats åt sitt öde bland allt annat jox. Lite sorgligt på nått vis men ändå fint att det står kvar.

Det andra huset var stängt och vad vi kunde se tomt, men en otroligt fin gammal dörr på utsidan vägde upp.

Sen promenerade vi hem genom byn tillsammans med myggen, tog en kvällsfika och eldade i vedpannan.

Vad blir det för mat?

Plötsligt händer det! Jag lyckas få till ett inlägg. Tiden räcker inte till alla gånger. Förra året var jag ledig hela våren och sommaren, i år jobbar jag heltid…Men det skiter ju odlingssäsongen i.
Så vad ska jag äta i år då? Jo i år testar jag lite nya grejer. Selleri som jag glömt bort att jag tycker är skitgott, brysselkål som jag vet att jag tycker är skitgott men inte hann med att förså förra året, lök och ärtor som inte verkar vilja ta sig alls.
DSC_0100DSC_0107DSC_1689

Kör även lite gamla grejer men på nytt sätt. Har satt palsternackan i pallkrage så att jag förhoppningsvis inte ska råka rensa bort alla utom två som förra året. Plus en liten radda morötter. Annars är det förra årets beprövade på exakt samma sätt så då. Inläggningsgurka, potatis, chili, paprika och tomater.

DSC_0104
DSC_0068

Sen har bärbuskarna som såg ut som Kusin Det/Cousin It allihopa fått sig varsin klippning och till och med grästrimmern har varit framme.

DSC_1685

Det tar sig här på gårn.

Hemsedal och stormens öga

Long time no see. Energinivån ligger på noll just nu därav dåligt med uppdateringar. Men för några helger sedan var det annat. Då var jag i Hemsedal med mina vänner och en drös andra människor, 18 pers sammanlagt.
Tog tåget ner till Göteborg och hoppade på bussen till Hemsedal med de andra för en helg med snowboard/skidåkning och ölande.

DSC_1088
DSC_1112DSC_1105DSC_1107DSC_1100DSC_1110

Vi bodde i lägenhet nära backen. våningssängar, bastu och golvvärme som gjorde resten av lägenheten till en bastu den med, vad mer behövs? En skitrolig helg med mina fina vänner som jag inte träffar så ofta längre. Vänner, öl, dans och snowboard är ett bra recept på en kanonhelg.
Sedan var jag lagom mör när jag kom hem till dessa två.

DSC_1169DSC_1147
Valle är Sveriges sämsta fågeljägare som inte har någon som helst känsla för att han kanske borde gömma sig om han vill lyckas fånga nått. Söt är han iallafall även om han har mord i blicken.

Innan jag for till Hemsedal hade jag ju problem med fruset vatten så medans jag var där och roade mig hade jag elektriker och en VVS-människa här som fixade till allt, bytte nått rör och satte in en ny värmekabel. Då tänkte jag att nu ska det väl ändå vara bra med överraskningar för den här vintern. Men nej. Någon dag efter att jag kom hem blev det storm. Låg och lyssnade på blåsten när jag skulle sova, det kändes i hela huset när det tog i. Så hör jag hur blåsten börjar ta tag i takplåten som börjar slå i takt med vinden. Jag var inte jättesugen på att gå upp på taket och försöka spika fast nån plåt så slog istället på en pod och hoppades på att jag iallafall skulle ha nått tak kvar när jag vakna.

Vaknade dagen efter och hittade en takplåt utanför köksfönstret. Som tur var bara en. Så började kruxet med att föröka få fast den igen. Bara att få upp den på taket var ett litet projekt. Drog upp den med ett snöre och knöt fast den tills jag kunde få hjälp av pappa.

DSC_1148
DSC_1158

Nu så hoppas jag på att det ska va lugna gatan här ett tag.

Over and out