Spöka

Jag var och besökte ett nytt ödehus för ett tag sedan. Ett ödehus som ligger längs vägen hem till mig men som jag inte sett förrän ganska nyligen. Lite konstigt är det ändå att jag inte sett det även fast jag åker samma väg var och varannan dag, men helt plötsligt så stack det bara fram bakom slyn.

DSC_1281DSC_1020

Ett rödrosa hus byggt av cementblock eller nått liknande. Jag har aldrig sett ett hur byggt på det sättet förr. Här har inget bott på väldigt länge, köksgolvet hade rasat in och hela huset verkade tomt, sånär som på gardinen i fönstret på ytterdörren.

DSC_1022

Den gigantiska ladan var också helt rensad på saker och hade börjat rasa in på sina ställen så det var inte läge att klättra in på lon och strosa runt. Men i det väl tilltagna dasset kunde man gå in, och där fanns hela två toaletthål väl placerade bredvid varandra, som en påminnelse om en svunnen mer solidarisk tid.

Det har nog varit en fin gård en gång i tiden men hela gården hade något kusligt över sig, kanske berodde det på det dystra vädret, eller…..

DSC-1 (6)

Vad passar väl bättre när man har sin lillkusin på besök än att va ute och spöka lite? Det kan va en av dom bättre sportlovsaktiviteterna vill jag lova. Förutsatt att man har en sån cool och tuff kusin som jag har. Det är inte alla som vågar sig in i en övergiven mörk lada bara sådär för att spöka loss.

DSC_1083
Världens gulligaste barnaspöke!

 

Ödehusjakten

DSC_0352 (2)

En bra söndagsaktivitet här ute på vischan är att gå på ödehusjakt. Det är inte ovanligt att man ser en del ödehus när man är ute på en bilpromenad längs grusvägarna och ibland måste man bara stanna för att ta sig en närmare titt.

DSC_0328 (2)DSC_0329 (2)
Jag tycker det är spännande att går runt på en gård där ingen bott på en evighet och kika runt bland husen och ibland speja in genom ett fönster. Det läskiga vore ju om någon skulle speja tillbaka på en inifrån, men den här gången var det helt öde.

Det är som kul att går runt och tänka på hur fint det en gång måste ha varit och undra vilka som kan ha bott där och så vidare. Varför lämnar man ett sånt här ställe åt sitt öde? Just den här gården kan jag tänka mig att den en gång i tiden har varit jättefin med en stor lada, djur, lägder och en lite bäck som rann igenom tomten. Kanske till och med nått litet barn som på vintrarna lekt med den här fina kälken.

DSC_0355 (2)

Nästa stopp på ödehusjakten blev till ett litet hus längre in i byn. Ett hus där murstocken har rasat på insidan, men bland all sten ligger en liten kaffepanna och i ena hörnet står ett litet bord som någon förmodligen en gång i tiden suttit och fikat vid.

DSC_0357 (2)
DSC_0359 (2)

I den andra delen av huset ligger mest en massa bråte. Det är alltid kul att se vad som lämnats kvar på såna här ställen. Inte för att man enligt mig ska gå in eller ta med sig något från ett ödehus, men står en dörr öppen kan man ju alltid kika in, det gör jag iallafall.

DSC_0378 (2)

Detta var nog sista ödehusjakten för i år då snön sakta men säkert börja komma, och för att det inte är så mycket kvar av 2019 såklart. Men om två veckor kanske jag är på’t igen.

Countryside exploring

Yes jag har varit ut på lite mer spejande på gamla byggnader. Inte speciellt urbant den här gången utan istället till en liten ödegård i byn. Min faster Maria sov över hos mig så vi gjorde slag i saken. Jag vågar inte riktigt gå och titta på ödehus ensam så det var bra att hon var med.


DSC_0168

Två bostadshus, en lada och ett häbbre finns på den här ödegården men vi kikade mest på bostadshusen.

I det här gamla timrade huset, som till hälften rasat in, har någon haft ett snickeri i det som ser ut att ha varit ett gammalt kök.

En gammal fin kamin, en blå liten köksbänk och en porslinsburk för kanel som lämnats åt sitt öde bland allt annat jox. Lite sorgligt på nått vis men ändå fint att det står kvar.

Det andra huset var stängt och vad vi kunde se tomt, men en otroligt fin gammal dörr på utsidan vägde upp.

Sen promenerade vi hem genom byn tillsammans med myggen, tog en kvällsfika och eldade i vedpannan.