Donat

De senaste dagarna har jag donat lite här hemma. Jag fick feeling på att göra en hylla ovanför ett av fönstren i köket. Jag gillar att ha små projekt igång då och då. Projekt kommer som av sig själv när man har hus, vare sig man vill eller inte, men ibland är det kul att starta upp ett litet mer överkomligt projekt bara för att.

DSC_06501 (2)DSC_06501 (3)

Här är mitt snickeri. Ytterst bra att ha. Ett rum i ladan fullt med gamla verktyg, skruvar, spik, brädor och en hästsadel bland mycket annat. Hit kan jag bara gå in när jag får lust att dona lite, behöver en skruv eller så och rotar runt lite. Allt som oftast hittar jag det jag behöver. Jag har hittills bara behövt köpa en såg även om det finns flera stycken kan det ju vara bra om den är lite vass. Alla möjliga verktyg har lämnats kvar från tidigare ägare, några verktyg kan säkert dateras från urminnes tider.

DSC_06501 (4)

Hyvlade till ett par gamla brädor och sen betsade jag dom mörk bruna.

DSC_06501 (5)
DSC_0648

Sen skruvades alltihopa upp och pyntades. Konsolerna är från Ikea men har hittills inte kommit till användning. Efter att ha betsats så passade dom bra ihop med dom gamla brädorna. Jag är nöjd med mitt lilla överkomliga projekt.

Helg

Efter alla helger som varit är det skönt att ta helg. En helt vanlig helg. Efter att både ha jobbat och firat under jul och nyårshelgerna och alla helger där emellan invigdes den här helt vanliga helgen med firandet av min födelsedag. Det hör kanske inte till vanligheterna men ändå en bra start. I fredags kom familj och släkt hit och jag hade dukat med det finaste 70-tals porslinet jag äger.

DSC_0606

Att få plocka fram finporslinet och duka upp är är alltid kul, speciellt när man fyller år för då får ju även paket. En slipmaskin, pengar och stickade tjocksockar bland annat.
Resten av helgen har mest gått i skidåkningens tecken. Även om föret kanske inte är det bästa så blev det en tur på 2 mil idag. Annars har helgen mest spenderats såhär, tittandes på skidor.

DSC_0617

Jag måste även slå ett slag för dom helt magiska soluppgångarna som varit i det senaste. Dom får en att vakna till lite snabbare på morgonen.

DSC_0600

God jul & gott nytt år!

Julen är förbi och i morgon är det nyårsafton. Lite dagvild blir man allt av alla helgdagar på helgdagar mitt i veckan och hit och dit. Men! Julafton firades iallafall hemma hos min faster med släkten. Massa mat och julklappar som sig bör. Fick bland annat en fotvärmare, ett doftljus och skruvmejslar, det är lite annan kaliber på önskelistan och paketen sedan jag köpte hus =)

DSC_0526

Hemma har det pyntats lagom mycket. En och annan tomte, några ljusstakar och en liten adventsgran på spisen har fått räcka.

DSC_0540

Försökte mig även på att ta ett fint julkort på katterna. Det gick sådär.

DSC_0555
DSC_0551

Med dessa två godingar önskar jag gott nytt år!

Ödehusjakten

DSC_0352 (2)

En bra söndagsaktivitet här ute på vischan är att gå på ödehusjakt. Det är inte ovanligt att man ser en del ödehus när man är ute på en bilpromenad längs grusvägarna och ibland måste man bara stanna för att ta sig en närmare titt.

DSC_0328 (2)DSC_0329 (2)
Jag tycker det är spännande att går runt på en gård där ingen bott på en evighet och kika runt bland husen och ibland speja in genom ett fönster. Det läskiga vore ju om någon skulle speja tillbaka på en inifrån, men den här gången var det helt öde.

Det är som kul att går runt och tänka på hur fint det en gång måste ha varit och undra vilka som kan ha bott där och så vidare. Varför lämnar man ett sånt här ställe åt sitt öde? Just den här gården kan jag tänka mig att den en gång i tiden har varit jättefin med en stor lada, djur, lägder och en lite bäck som rann igenom tomten. Kanske till och med nått litet barn som på vintrarna lekt med den här fina kälken.

DSC_0355 (2)

Nästa stopp på ödehusjakten blev till ett litet hus längre in i byn. Ett hus där murstocken har rasat på insidan, men bland all sten ligger en liten kaffepanna och i ena hörnet står ett litet bord som någon förmodligen en gång i tiden suttit och fikat vid.

DSC_0357 (2)
DSC_0359 (2)

I den andra delen av huset ligger mest en massa bråte. Det är alltid kul att se vad som lämnats kvar på såna här ställen. Inte för att man enligt mig ska gå in eller ta med sig något från ett ödehus, men står en dörr öppen kan man ju alltid kika in, det gör jag iallafall.

DSC_0378 (2)

Detta var nog sista ödehusjakten för i år då snön sakta men säkert börja komma, och för att det inte är så mycket kvar av 2019 såklart. Men om två veckor kanske jag är på’t igen.

Långbänken

ÄNTLIGEN äntligen äntligen är takarbetet klart för i år! Projektet som har dragits i världens alla långbänkar, skolbänkar, kyrkbänkar och parkbänkar tillsammans. Det känns så innerligt jävla skönt.
DSC_0173

Mycket som kan jävlas har såklart jävlats, Köpte läkt som var rutten, tegelpannor som var för små, tydligen jäkligt stor skillnad från panna till panna även fast dom ser likadana ut, papp som spruckit och tårar som fälts. Men nu så sitter det där. Inte utan hjälp såklart så tack! Hemskt mycket tack till alla som hjälpt mig med detta på alla sätt. Familj, släkt och vänner, ni är bäst!
Tills nästa år är det bara lite justeringar, nock och skorsten kvar. Bara bara tänker ni kanske, men det känns verkligen som bara efter allt slit med detta tak två somrar i rad. Jag blev ju inte klar med allt i år som jag tänkt men ibland får man nog bara se sig besegrad och hellre ta ledigt och samla energi. Bättre det än att jobba fram till jul och spika tills fingrarna fryser av.
Resten av dagen har jag städat på gården och gått på promenad med Valle.

DSC_0222

Han sprang efter mig och jamade som om han ville att jag skulle vänta på honom, inte kan jag säga nej till det.

DSC_0212

Vi gick ner till badplatsen och satt en stund. Jag tror inte att Valle har varit där förut för han markerade på precis allt han såg, utom på mig då. Jag tror han tyckte det var ganska mysigt att hänga med och slippa Kirro en stund. Kirro har ingen som helst känsla för när det är läge eller inte att tränga sig på om man säger så.

DSC_0231

Vad jag ska ta mig för om dagarna nu vet jag inte riktigt, men det visar sig nog.

En arkeologisk utgrävning 2

Bagarstugan bjuder på fynd även i år. Förra året höll jag på att krafsa bland spånet i kattvindarna, det kan ni läsa om här. I år krafsar jag nån helt annanstans, lite mer målinriktat. När vi höll på att lyfta upp stugan i somras behövde vi gräva en del för att komma åt bättre och då, då jävlar kom det fram grejer, nämligen massvis av porslinsskärvor. Porslinsälskare som jag är var jag ju tvungen att samla ihop allt. Sedan blev det lite av en besatthet att krafsa fram mer. När jag fick besök av en kompis från Karlstad till exempel, ja vad skulle kunna vara en bättre aktivitet då än att leka utgrävning och kråla runt under en bagarstuga och leta efter porslinsbitar?

DSC_0608
DSC_0120

DSC_0118DSC_0117
Nu har jag det jag gör i vinter. Det vore ändå roligt att kunna limma ihop något fat eller en kopp som kan få bo i bagarstugan sen.
I övrigt har det dykt upp lite andra fynd också. Dock ovan jord.

DSC_0894DSC_0863

Efter att ha hittat bagarstugan i en gammal bok om Ångermanlands alla gods och gårdar har det visat sig att hela bagarstugan i sig själv är ett arkeologiskt fynd.

DSC_0157

Up in smoke

Renoveringen av bagarstugan går sakta men säkert framåt. Pappen börjar komma på plats och jag kan skymta slutet på det hela. Men lite jobb blir det även nästa år även om jag hade hoppats på att få klart utsidan i år. Det är väl så med renoveringar över lag, att de ofta dyker upp mer jobb än man tänkt sådär lite eftersom.
Jag hade hoppats på att kunna testa att elda i bakugnen i år men riktigt så blev det inte. Istället fick hela skorstenen gå upp i rök så att säga.

DSC_1026ny (17)DSC_1017

Vi, jag och min far, hade tänkt att det kanske skulle gå att bara mura på ny puts på den gamla skorstenen och sedan plåta in den. Men efter att ha tagit bort den gamla putsen insåg vi att det inte skulle gå.

Det fanns inte mycket att göra åt den stackarn som mest var ett poröst rangligt fras utan nån stadga alls. Kransen längst upp på skorstenen som E.T en gång i tiden murat eller gjutit dit var där emot en historia för sig. Det kändes som att den vägde ett ton och vi hade ingen aning om hur vi skulle få ner den. Den var alldeles för tung för att lyfta ner även fast vi delat den i fyra delar och skorstenen började ge vika mer och mer. Efter några lätta knackningar på kransen insåg vi att det här går inte att stoppa. Det var med en lätt skräckslagen känsla som hela skiten började röra på sig. Först ramlade en bit in på innertaket och det lät som att allt skulle brakar ihop. Sedan kom resten farande av sig själv och det gick inte att stoppa på något vis. Med några rejäla dunsar åkte alltihop iväg ner för taket, tog med sig lite av räcket till ställningen och rispade upp lite av pappen.
Sedan stod vi där och glodde ett tag som två fån och inte riktigt kunde förstå att det inte blev mer skada.

DSC_1026ny (31)DSC_1026ny (12)
DSC_1026ny (20)

När pulsen lagt sig gick det lättare. Resten av skorstenen var bara till att plocka isär med händerna. Nästa år ska det muras en ny fin en i tegel utan plåt runtomkring. Det är finast så tycker jag.